Bebisars hjärnor – hur ska man förstå dem?

Hjärnor hos barn

DearBabys uppdrag är att skapa lekupplevelser för de allra minsta barnen som de förstår och som de därmed kan utvecklas genom. Men hur kan hjärnforskningen bidra till att vi bättre förstår barns potential när det gäller uppfattningsförmåga och inlärning?

Det är egentligen ganska enkelt! När vi vet vilken ”kapacitet” barns hjärnor har i olika åldrar kan vi bättre organisera varierande och stimulerande upplevelser som gynnar deras mentala utveckling.

Neuropsykologi

Ann-Elisabeth Knudsen, expert på neuropsykologi och hjärnan, förklarar här hur hjärnans utveckling mellan 0 och 3 års ålder lägger grunden för resten av barnets liv.

Hjärnan utvecklas enligt en genetisk kod där fler och fler nervceller tillkommer fram till cirka 1 1⁄2 års ålder och därefter börjar hjärnan beskäras. Det innebär att man sorterar, organiserar och kastar bort nervceller som inte längre behövs för något. Så den tid i ett barns liv då det finns flest nervceller i hjärnan är i mitten av förskoleåren. Detta är inte detsamma som att säga att det också är då hjärnan är som mest funktionell. Hjärnan behöver specialisera sig (sortera nervceller) för att kunna fungera optimalt.

De områden i hjärnan som stimuleras utvecklar därmed ett tätare neuralt nätverk. Nervceller som inte är begagnade dör – och det kommer inte nödvändigtvis nya i deras ställe.

Vi vet nu att barn som t.ex. försummas allvarligt under 3-4 månader under sitt första levnadsår orsakar hjärnskador som de inte föds med – de stänger av neurala nätverk.

Vi har en skyldighet att skapa en omgivning som kan stimulera våra barn så mycket som möjligt, eftersom hjärnforskningen visar att när vi stimulerar hjärnan – genom att sjunga, läsa, leka, rita, göra motoriska övningar osv. – så uppstår fler och fler kopplingar mellan de nervceller som är begagnade.

Från 0-3 års ålder bör man arbeta med sensoriska och motoriska färdigheter. Detta stimulerar ett begynnande minnessystem och gör att olika inlärningsmoment memoreras.

Så vad kan hjärnforskningen säga oss om barns potential för perception och inlärning?

Det första Anne-Elisabeth vill betona är att inget barn i världen lär sig något för sakens egen skull. Det tar lång tid innan de börjar, och en del kommer aldrig till skott.

Barns anledning till att lära sig är alltid att de är i en relation med en pedagog/lärare/vuxen som de verkligen tycker om, och de vill att han eller hon ska tycka om dem. Barn i alla åldrar lär sig först och främst genom en känsla av tillhörighet och relationer.

Men… När fokus ligger på inlärning finns det ett viktigt område inom hjärnans utveckling som kräver uppmärksamhet – hjärnans mognad. Denna punkt är av särskilt intresse i samband med vad man kan förvänta sig av barn och när. Med andra ord när man kommer i kontakt med olika pedagogiska åtgärder.

Hjärnans mognad handlar om i vilken ordning hjärnan får myelin, eftersom detta är avgörande för barns perception, eller när en viss pedagogisk insats kan förväntas ”betala sig”.

Myelin är ett fettskikt runt nervcellens axon som säkerställer att elektriska impulser transporteras från cell till cell via vävnadsvätskan – eller ”kommer till rätt ställe”.

Den del av hjärnan som har myelin när ett barn föds är den förlängda ryggmärgen, hjärnstammen och sedan en liten handfull av det vi kallar den gamla delen av hjärnan.

Det är den del av hjärnan som hanterar överlevnadsfunktioner, vakenhet och uppmärksamhet, andningsfunktioner och medfödda reflexmässiga reaktioner. Det är också den del av hjärnan som avgör hur mycket impulser som skickas till resten av hjärnan (Arousal level).

Kunskap om hur hjärnans mognadsprocess går till är nödvändig om man vill lyckas föra en meningsfull dialog med barn. ”Att nå fram till en viss åldersgrupp.”

Barn ända fram till 3 års ålder uppfattar omvärlden – framför allt genom sinnesintryck och egna rörelser. De behöver många repetitioner, och det som är riktigt svårt i sammanhanget är att de samtidigt behöver att aktiviteten i hjärnstammen hålls uppe genom många omväxlingar och överraskningar. När repetitionerna blir identiska eller monotona sjunker hjärnstamaktiviteten och barnen går bokstavligen i ”standby”.

Det som är intressant i sammanhanget är att om man vill stimulera hjärnstammens aktivitet hos ett barn under inlärning är det främst lukt- och smaksinnena som har effekt. Därefter följer en hierarki av sinnen: känsel, hörsel och först till sist synsinnet har effekt på hjärnstammens aktivitet!

Låt oss avsluta Ann-Elisabeths spännande forskning med att avliva en myt om barns intelligens.

Myt: Barn föds med en viss intelligens…

Delvis sant.

Naturligtvis föds barn med en viss genetisk sammansättning och uppfostras på ett sätt som sätter en viss ram för hur smarta de kommer att bli. Men det finns fortfarande ett stort spektrum av vad som kan göras för att potentiellt öka deras intelligens.

En av de bästa sakerna vi kan göra för hjärnan är att ständigt utmana och underhålla den. Till exempel genom att lära oss något nytt. Vi är skapta för att göra det vi redan är bra på. Men om vi vågar lämna vår komfortzon och lära oss något nytt skapas nya och hjärnbevarande kopplingar.

Ann-Elisabeth Knudsen, expert inom neuropsykologi och hjärnforskning

Enligt Ann-Elisabeth är det inte så viktigt vad de lär sig, utan snarare att de får prova på något de inte är vana vid. På så sätt utmanas hjärnan.

Som medlem i DearBaby ser du till att ditt barn får varierande och åldersanpassade lekupplevelser varje månad. Alla leksakslådor är skräddarsydda i samarbete med experter och utformade för att stimulera barnets kognitiva och motoriska utveckling genom meningsfull lek.

BLI MEDLEM