27/05-22

Stödja ditt barns känslomässiga utveckling

Mellan 3-12 månaders ålder börjar barn visa känslor i ansiktet. Ilska, glädje, sorg och separationsångest samt förmåga till känslomässig avstämning utvecklas.

Anknytning är den primära komponenten i den sociala och emotionella utvecklingen hos små barn. Det är det band som ett barn knyter till sina föräldrar eller andra närstående personer för att de skyddar och tar hand om det. Och genom trygghet skapas en stark grund för lärande, spegling av andra och att börja uttrycka sin egen personlighet utifrån känslor, beteenden och erfarenheter.

Barns känslomässiga utveckling börjar redan i spädbarnsåldern och stimuleras genom synkronisering, imitation och turtagning samt genom att de får hjälp att reglera sin energinivå. Synkronisering innebär att barn genom samspel med föräldrar, spegling av uttryck, ljud och rörelser kan tillägna sig olika känslouttryck.

3-12 månaders ålder

Barn börjar visa känslor i sina ansikten – ilska, glädje, sorg och separationsångest, och förmågan till känslomässig samhörighet utvecklas. Under den här perioden är det viktigt att föräldrar och även pedagoger kan visa barnen hur de kan skilja sina egna känslor från andras med ett uppskattande förhållningssätt.

Från cirka 1 års ålder

Barn har precis börjat lära sig hur behov externaliseras. Ett barn kan börja behöva uttrycka behov i begränsad utsträckning vid 1 års ålder, när barnet är i grupper med andra barn, t.ex. när det börjar på dagis eller får yngre syskon. Exempel på behovsuppskjutande kan vara att barnet gradvis börjar lära sig att acceptera ett ”nej” eller att behöva vänta lite. Men utan att förvänta sig att barnet ska behärska detta ännu, eftersom det fortfarande i hög grad styrs av sina behov och impulser. Ett exempel:

När barnet leker på golvet och vill ha föräldrarnas uppmärksamhet kan du säga: ”Jag hör att du vill att jag ska vara med, jag ska bara tömma diskmaskinen …” eller i samband med turtagning, där barnet så småningom lär sig att vänta på sin tur, till exempel för att gunga eller vid måltiderna.

2-3 års ålder

Språket utvecklas framför allt i 2-3-årsåldern och barnet lär sig gradvis att uttrycka känslor med hjälp av språket. Fram till 6 års ålder utvecklas ett ökat behov av kontroll och förståelse för vad som är tillåtet och inte. Omsorg om andra och förmågan att uttrycka känslor utvecklas tillsammans med minnet och en känsla av identitet upp till 12 års ålder.

Och bara så där utvecklas berättelsen eller snarare narrativet om en själv. Denna berättelse eller narrativ formas också av hur känslor diskuteras mellan föräldrar, andra vårdgivare/vuxna och barnet.

Hur pratar du om känslor?

Ett bra råd för att prata om känslor är först och främst att erkänna och ta hänsyn till barnets känslor. Det beror på att alla känslor är acceptabla, men inte alla handlingar. Spegla barnet i känslorna och även i förhållande till varför det inträffade, till exempel ”Jag kan se att du är rädd/ledsen/arg”och låta barnet rasa/skrika etc. istället för att säga att det inte finns någon anledning att reagera. Detta bör också täckas in: ”Vad hände?”. Genom att vara nyfiken på barnets känslor får det också självförtroende att prata om det som kan vara svårt.

Det kan vara särskilt svårt för barn att förstå sina känslor om de upplever flera känslor samtidigt. Till exempel frustrerad och ledsen eller rädd och stolt. Föräldrar kan få hjälp här Hjälpa till att uttrycka barnets känslor och även andras känslor, inklusive föräldrarnas, och hur man ska agera på lämpligt sätt i den aktuella situationen.

Här kan det vara till stor hjälp att luta sig mot andras berättelser. Bra förslag på böcker som handlar om känslor är serien Leopold och Min lilla bok om känsloreftersom känslorna i böckerna stöds av bilderna. På så sätt lär sig barnen att koppla ihop det de hör med det de ser. Varför de också minns andras berättelser och upplevelser bättre.

Samtidigt ger båda serierna en möjlighet att sätta ord på vad känslor handlar om. Föräldrar och barn kan prata om känslor utifrån både texterna och de illustrativa bilderna i böckerna. Serierna Min lilla bok om känslor innehåller också goda råd på ett oskyldigt och vägledande sätt. På så sätt kan böckerna bidra till att skapa en dialog om att känslor inte är något farligt.