Nyföddas klumpiga armrörelser visar hur smarta de är

För första gången har forskare mätt de processer i hjärnan som styr ett spädbarns första armrörelser. Resultaten kan krossa gamla myter om den omogna bebishjärnan.

Människobarn föds som ganska hjälplösa varelser. Nyföddas plötsliga och okontrollerbara armrörelser tillskrivs ofta primitiva och instinktiva reflexer. Och dessa ligger utanför den lilla människans medvetande och kontroll.

Forskare har trott att ett spädbarns hjärna inte är tillräckligt mogen eller utvecklad för att medvetet styra sin kropp. Och att reflexer är det som initialt gör det möjligt för barnet att röra sig. När hjärnbarken mognar undertrycks de primitiva reflexerna gradvis. Och barnet börjar göra kontrollerade rörelser på egen hand.

Men tänk om fostret redan har en viss känsla för sina armar och hur de rör sig när det ligger i moderns mage? Och att de första reflexliknande armrörelserna efter födseln faktiskt är mycket mer medvetna och meningsfulla för barnet än vad man tidigare trott?

Hjärnforskare försöker nu bevisa detta genom att använda infraröda kameror och registrera spädbarns elektriska hjärnaktivitet.

Utvecklingen pågår kontinuerligt från födseln

Professor Audrey van der Meer vid psykologiska institutionen på NTNU har under flera år studerat de underliggande processer som styr hjärnans utveckling hos spädbarn.

Hon är övertygad om att vi alltför ofta underskattar vad spädbarn kan göra och förstå. Hon anser att även nyfödda barn behöver stimuleras och utmanas för att hjärnans utveckling ska komma igång.

Nu hoppas hon kunna hitta de neurala korrelaten till barnets första armrörelser. Det vill säga de processer i hjärnan som måste äga rum för att barnet faktiskt ska kunna kontrollera dessa rörelser av sig självt.

”Ett barns första rörelser kan se klumpiga ut, men det beror inte på att barnet har en omogen hjärna. Snarare beror det på rent biologiska faktorer. Att vi föds med ett stort och tungt huvud som rymmer en stor mänsklig hjärna, och att vi efter nio månader i fostervatten inte har byggt upp tillräckligt med muskelstyrka för att hantera gravitationen”, säger säger Van der Meer.

Spädbarn behöver skapa kontakter

Enligt Van der Meer skapar barnet en visuell stimulans genom att vifta med armarna, vilket gradvis hjälper barnet att förstå att armarna faktiskt sitter fast på kroppen och kan användas som verktyg för att röra vid och känna på omgivningen.

”Barn föds inte med en detaljerad kunskap om sig själva. Jag tror att fostret har en uppfattning om hur armarna rör sig. Efter födseln måste barnet lära sig att relatera armarnas rörelser till synen – och koordinationen mellan öga och hand utvecklas gradvis och kontinuerligt från allra första början. Barn måste också skapa en referensram för handling. De uppfattar omgivningen i förhållande till sin kropp. En armlängds avstånd är något som är inom räckhåll. Något som är större än handen är för stort att ta tag i”, säger hon.

Kan förändra vår syn på spädbarn

Nu ska Van der Meer och hennes kollegor vid NTNU:s psykologiska institution undersöka tre veckor gamla spädbarn med hjälp av infraröda kameror och elektroencefalogram (EEG), som neurofysiologiskt registrerar hjärnans elektriska aktivitet.

Forskare har använt EEG i studier av bebisars hjärnor i många år, men det här är första gången som hjärndata kombineras med rörelsedata. Denna koppling gör det möjligt att se vad som händer i hjärnan exakt när barnet rör på armarna.

Till att börja med kommer forskarna att testa 25 nyfödda barn. Hjärnaktiviteten registreras med hjälp av en EEG-mössa med mycket känsliga, platta elektroder som barnet bär på huvudet. Sex infraröda kameror registrerar rörelsedata från små reflekterande armband som barnet bär på handlederna.

”Vi hoppas kunna visa att det inte är de primitiva områdena i hjärnan som är aktiva när spädbarnet rör på armarna. Om vi kan göra det tror jag att det kommer att få oss att se på små barn med andra ögon”, säger Van der Meer.

Professor Audrey Van der Meer vid NTNU:s institution för psykologi har forskat om de underliggande processer som styr hjärnans utveckling hos spädbarn.

Spädbarn är inte färgblinda

Eftersom de allra yngsta nyfödda använder sina armar för att lära sig om världen omkring sig och om sin egen kropp, är det viktigt att ge dem möjlighet att göra just detta. Barnets armar och händer ska inte vara hårt inlindade i en filt när de är vakna. Vi bör också låta spädbarn ligga på mage regelbundet och hålla dem upprätt. På så sätt kan de utveckla sina nack-, arm- och benmuskler.

Van der Meer påpekar att vi tidigare trodde att spädbarn föddes färgblinda och att det därför inte var någon idé att ha leksaker med färger. Nu vet vi att även de allra yngsta barnen är mycket intresserade av färger, kontraster och ansikten. Med den kunskapen kan vi stödja barnet i dess utforskande av världen.

”Kraven på amning och sömnbrist kan göra den första anpassningen till att ha ett nyfött barn utmattande. Om vi vet att en liten bebis är en underbar varelse som kan göra så mycket. Som känner igen din röst redan innan det är fött, som känner igen ansikten, utforskar världen och uppskattar de färgglada bilderna över sängen och leksakerna runt omkring – då tror jag att vi kommer att behandla barnet annorlunda. Vi kommer att betrakta de små framstegen och signalerna från barnet på ett annat sätt”, säger Van der Meer.

Hon ser framför sig att forskarna även kommer att studera barn som föds för tidigt för att se om de har sämre kontroll över sina armrörelser. Den här typen av kunskap kan användas för att identifiera barn som behöver extra uppföljningsstöd.

Ljud kan hjälpa blinda spädbarn

Van der Meer har även tidigare studerat armrörelser hos nyfödda barn. Forskarna fäste små högtalare på barnets handled, samtidigt som barnets huvud hölls i en position som lämnade båda öronen fria.

Barnets mamma talade eller sjöng kontinuerligt i en mikrofon samtidigt som hon tittade på barnet från ett ljudisolerat rum genom ett fönster. När ljudet av mammans röst spelades upp på låg volym i en av högtalarna upptäckte forskarna att barnet förde handen som ljudet kom ifrån upp mot örat. När ljudet upphörde och rösten spelades upp i den andra högtalaren förde barnet handen mot örat.

”Experimentet gav starka bevis för att nyfödda barn medvetet kan röra sina armar mot öronen”, säger säger Van der Meer.

Hon tror att ljud kan användas för att lära blinda spädbarn om sina egna kroppsrörelser. Barn med normal syn börjar vanligtvis greppa föremål när de är fyra till fem månader gamla. Fram till dess utvecklas blinda och seende barn lika mycket – men blinda barn börjar inte greppa föremål.

”Det är som om de inte förstår att de har armar som de kan använda för att ta tag i saker. När de inte kan lära sig om sig själva genom synen kanske vi kan hjälpa dem med ljud”, säger Van der Meer.

Vill samarbeta med teknologer

Hon hoppas att hjärnforskare kan samarbeta med teknikgrupper för att utveckla ett litet instrument som kan fästas på barnets handled. Det piper snabbare ju närmare händerna kommer ansiktet. Precis som en backup-sensor som piper snabbare när en bil närmar sig ett objekt.

På så sätt kan även blinda spädbarn tidigt lära sig om sin egen kropp och sina rörelser samt om avstånd, rymd och kroppens förhållande till omgivningen. Detta kommer att påskynda hjärnans utveckling.

”Det är särskilt viktigt för blinda barn att utmanas att utforska världen på egen hand. För synskadade spädbarn kan det vara frestande att bara hålla sig lugna, där det är säkert. Men vi vet att krypande och aktivt utforskande av miljön inom säkra gränser påskyndar hjärnans utveckling”, säger Van der Meer.

Referens: Audrey L. H. van der Meer & F. R. Ruud van der Weel: The optical information for self-perception in development. J. B. Wagman & J. C. Blau (Eds.), Perception as Information Detection: Reflections on Gibson’s Ecological Approach to Visual Perception (s. 110-129). Routledge / Taylor och Francis , 2020.

Skrivet av Grete Wolden, kommunikationsrådgivare på partner.sciencenorway.no

Ursprunglig artikel av Grete Wolden

Audrey van der Meer, NTNU