12/10-21

Från krypande baby till gående barn

Det är mycket fokus på om ett barn kan gå. Det betyder mycket för föräldrarna, eftersom det är en stor och tydlig milstolpe som på många sätt gör ”bebisen till ett barn”.

Det är också mycket lättare att ta sig runt utan att behöva bära barnet. Och på många sätt gör promenader ditt barn mer självständigt. Men ha tålamod – att krypa gör mycket gott för barnet, så låt gåendet ta hand om sig självt.

Från krypande baby till gående barn

Så snart barnet börjar röra sig framåt har det också en stor motivation att resa sig vertikalt. Bebisar tar sig upp på ALLT. När barnet väl står upp förstår jag att man vill hjälpa barnet att sätta en fot framför den andra och GÅ (för hand eller med hjälp av en gåstol). Men det finns mycket mer som barnet måste kunna göra innan han eller hon är redo att gå.

Att kontrollera tyngdpunkten över den vertikala stödytan (att hålla balansen) är ett helt annat sätt att arbeta än att krypa eller krypa, där tyngdpunkten är mycket lägre och stödytan är mycket större.
Det är fortfarande en lång väg från att kunna stå med stöd mot något till att kunna gå framåt utan stöd. Vertikal balans och stabilitet, särskilt runt höft/bäcken, knän och vrister, måste byggas upp först.
När barnet har kommit upp i upprätt position, fokusera först på att gå i sidled. Detta stärker barnets höft/bäcken, knä- och fotledsmuskler och ger barnet erfarenhet av att röra sig runt. Senare kommer barnet att vara redo att gå runt ett hörn och sedan vända mellan t.ex. soffa och soffbord.
Först när alla dessa små motoriska steg är på plats kommer barnet att vara så starkt och erfaret i upprätt position att han eller hon är redo att experimentera med att gå framåt utan stöd.

Övning ger färdighet

När barnet tryggt kan röra sig mellan två föremål kan ni leka med att öka avståndet. Plötsligt kommer barnet att ta sina första 1–2 steg på egen hand – kanske helt utan att tänka på det. Det är också vid den här tiden som du kan se hur barnet börjar krypa upp från krypställningen till hukställningen mitt på golvet, för att sedan plötsligt resa sig upp och leka med den stående balansen i det fria. Lyckligtvis faller de inte så långt och behöver öva MÅNGA gånger.

Varje gång barnet får sin tyngdpunkt ”för långt” bort från stödytan för att kunna ”rädda sig”, faller det på rumpan och kämpar för att resa sig igen. Det här är superviktiga lärdomar och de blir faktiskt starkare för varje gång de reser sig upp. Så din kommentar kan bara vara ”oj” och ett motiverande ”upp igen”. Låt slutligen barnet resa sig upp igen själv (när det har energi till det). Som jag sa, det gör dem starkare.

Rätt stöd

Om du i det här läget vill hjälpa barnet att balansera och ta flera steg tillsammans mot tyngdkraften ska du hålla barnet så nära tyngdpunkten som möjligt. Tyngdpunkten ligger något framför de nedre ländkotorna, dvs. optimalt sett håller du barnet runt bäckenet. I det här fallet måste barnet också balansera sin bål, så att det blir så nära naturlig gång som möjligt. Att låta barnet gå med en gåstol eller ”gå med barnet i händerna” är för mig något vi bara gör när barnet har lärt sig att gå. Från krypande barn till gående barn är ett komplext begrepp som det kan ta tid att förstå.

Jag inser att världen ser annorlunda ut. Men teoretiskt sett är det ingen idé att ”promenera” med barnet innan det har lärt sig att gå. Barnet måste få de kroppsliga erfarenheterna självt. Precis som med alla andra erfarenheter i livet kan vi inte göra det åt dem. Och ”programmet” – ”att sätta ena foten framför den andra” – finns redan i barnets ”dator”. Så fokusera på barnets egna upplevelser för att bygga upp stabilitet, styrka, balans och kroppsmedvetenhet så att det kan GÅ själv <3

Ha det bra
Lene, BabyTummel