25/08-25

Tågång hos barn – Varför går mitt barn på tårna?

Det är ganska normalt att små barn går på tårna under perioder – särskilt fram till ungefär 2 års ålder. Men om du som förälder upplever att barnet inte kan stå på platt fötter, gå på hälarna eller lyfta framfoten (minskad dorsalflexion i fotleden) bör barnet utredas av en läkare. Det kan finnas flera olika anledningar till att ett barn går på tå och det är viktigt att klargöra om det finns en bakomliggande sjukdom bakom.

Möjliga orsaker till att man går på tårna:

Neurologiskt betingad tågång: Cerebral pares (CP), Charcot-Marie-Tooths sjukdom (CMT), muskeldystrofi, perifer neuropati, HSMN
Psykogen/sensorisk tågång: Autismspektrumtillstånd eller ADHD
Ortopediskt villkorlig: Klumpfot, särskilt strama hälsenor till följd av ett annat tillstånd.
Idiopatisk tågång (utan känd orsak)

Det är därför alltid viktigt att barnet får träffa en läkare som kan remittera dig till en ortoped eller barnläkare för korrekt bedömning och behandling.

Idiopatisk tågång – när det inte finns någon tydlig förklaring

I det här inlägget kommer jag att fokusera på idiopatisk tågång, då det ofta skapar utmaningar för både föräldrar, barn och terapeuter. Vid idiopatisk tågång vet vi inte den exakta orsaken, och det finns inte heller något tydligt tillvägagångssätt eller standardbehandling. Det innebär att både utredning och behandling ofta måste anpassas till det enskilda barnet – med fokus på funktion, välbefinnande och utveckling.

Det finns mycket forskning på området, men inte många användbara studier. Ändå har ett antal möjliga orsaker identifierats som kan ligga till grund för idiopatisk tågång:

Neuromuskulär utveckling: Vissa barn kan ha en försenad eller atypisk utveckling av motorik och muskelkoordination – utan att nödvändigtvis vara en sjukdom.
Lindrig muskelspänning: Lätt stramhet i hälsenan eller underbensmusklerna kan göra det lättare och mer naturligt för barnet att gå på tå.
Sensoriska faktorer: Barn med förändrad känsel eller balans kan välja att gå på tå som en strategi för ökad stabilitet.
Beteendemässiga eller vanemässiga orsaker: Tågång kan utvecklas som en vana eller ett beteendemönster som barnet upprätthåller utan någon fysiologisk orsak.
Genetiska eller familjära faktorer: Idiopatisk tågång ses ofta i familjer, vilket kan tyda på en viss genetisk predisposition.
Hypermobila leder: Barn med överrörliga eller svaga fotleder kan uppleva större spänningar och bättre stabilitet genom att gå på tå.

Det är inte alla barn med tågång som upplever besvär eller får följdsjukdomar, och många växer ifrån det utan behov av behandling. Idiopatisk tågång kan dock få konsekvenser, särskilt om den är ihållande och lämnas obehandlad.

Möjliga konsekvenser av idiopatisk tågång:

Motoriska svårigheter: Problem med koordination och balans.
Smärta i fötter och knän: Särskilt när du går, spelar eller idrottar.
Kompensatoriska posturala förändringar, inklusive: Främre bäckenlutning, utåtrotation av höfterna eller ökad tibial torsion under gång.
Nedsatt rörlighet (ROM) vid dorsalflexion: Kan leda till muskuloskeletala problem i vuxen ålder, såsom: Tendinopati eller plantar fasciit.
Strukturella förändringar i talus (fotledsbenet): 66 % av barnen med idiopatisk tågång har minskad depression i talus och 30 % har minskad avrundning av talus
Begränsningar i deltagande: Minskad förmåga att delta i skola och lekaktiviteter på samma villkor som jämnåriga.
Minskat emotionellt välbefinnande: Känsla av att vara ”annorlunda”, lägre självkänsla eller social tillbakadragenhet till följd av rörelsesvårigheter.

(Ref: studie av muskelstyrka, motorisk koordination och balans hos barn med idiopatisk tågång: en fall-kontrollstudie, 2020
Ref: Idiopatisk tågång: en uppdatering om naturlig historia, diagnos och behandling, 2022
Ref: Hanteringen av idiopatisk tågång, 2024)

Vi hittar inte alltid en tydlig orsak till att vi går på tå, och det kan vara frustrerande – både för familjen och för terapeuten. Det viktigaste är dock att fokusera på att hitta bra behandlingsåtgärder och skapa ett meningsfullt och säkert behandlingsförlopp för både familjen och inte minst för barnet.

Vad händer när idiopatisk tågång hänvisas till en sjukgymnast?

När ett barn remitteras till sjukgymnastik med misstänkt idiopatisk tågång inleds kursen med en grundlig bedömning. Som sjukgymnast börjar jag med en anamnes, där jag blir grundligt tillfrågad om allt som kan hjälpa till att avslöja problemet med tågång. Syftet är att få en helhetsförståelse för problemet med tågången.

Efter detta genomförs en aktivitetsbaserad undersökning, en KFA-undersökning (Kvalitativ Funktionalanalys) och eventuellt några standardiserade tester. Dessa används sedan för omtester för att göra barnets utveckling och processen mätbar och strukturerad.

Vi använder oss av vårt kliniska resonemang – vårt arbetsverktyg – som sker kontinuerligt under hela processen. Vi arbetar dynamiskt och anpassar arbetssättet längs vägen, beroende på barnets utveckling och de observationer som framkommer i takt med behandlingen. Det innebär att vi ofta får anpassa våra insatser i takt med att ny kunskap kommer fram eller barnets behov förändras.

OBS! Det är viktigt att barnet först bedöms av en läkare innan det remitteras till en fysioterapeut, så att eventuella sjukdomar kan uteslutas.

Aktiviteter och övningar för att behandla tågång

Här är några övningar och aktiviteter som man kan fokusera på hemma för att motverka barnets tågång:

Stretching: Sträckning av alla spända leder och muskler – särskilt vadmuskler och akillessenor.
Trampolinövningar: Främjar balans, koordination och kontroll av fotlederna.
Gång baklänges: Stimulerar proprioception, stärker gångmönster och aktiverar den främre skenbensmuskeln.
Krypa i barer, lekplatser och träd: Stärker kärnmusklerna, förbättrar motoriken och aktiverar tibialis anterior, samtidigt som vadmusklerna sträcks ut.
Smärtlindrande: Massage av de muskler som har ont eller är trötta. Eventuellt prov med djupa och mjuka tryck, varma eller kalla kompresser.
ASE-MASE aktiviteter: Ett roligt sätt att stimulera muskel-ledsinnet och samtidigt stärka träningen.

OBS! Att gå på tå beror inte nödvändigtvis på tillstånd i eller runt foten och fotleden – orsaken kan också komma högre upp, t.ex. från höften eller ryggen. Därför genomförs alltid en grundlig hållnings- och gånganalys för att kartlägga de anatomiska och funktionella förhållandena.

Guide till övningar

	Övning 1: Plocka upp strumpor med tårna Prestation: Barnet krullar tårna runt en strumpa, lyfter upp den och lägger den i en skål eller ger den till sina händer. Kan även göras med en servett eller penna.
	Övning 2: Går baklänges Prestation: Barnet går baklänges, antingen fritt eller på en linje. Kan även göras på en balansbom eller underlag som sand, gräs eller stenar.
	Övning 3: Kryper baklänges Prestation: Barnet står på alla fyra och kryper baklänges. Svårare: klättra uppför eller på ytor som sand, gräs eller stenar.
	Övning 4: ASE-MASE – tryck mot väggen med händerna Prestation: Barnet står vänd mot väggen, händerna på väggen och knuffar. Benen i förskjuten position. Klackar på golvet.
	Övning 5: ASE-MASE – tryck mot väggen med ryggen Prestation: Barnet står med ryggen mot väggen, sitter i 90° vinkel i höfter och knän och trycker ryggen mot väggen. Händerna ut åt sidan.
	Övning 6: Skjut framåt eller bakåt med hälarna Prestation: Barnet sitter på mattan med hälarna i golvet, framfoten upphöjd och trycker sig framåt eller bakåt. Kan göras som ett relä.
	Övning 7: Saccosäck på framfoten Prestation: Barnet har en saccosäck på framfoten. Hälarna på golvet, resten av foten lyfts. Balansera med saccosäcken.
	Övning 8: Ring på kon Prestation: Barnet lyfter en ring med foten och placerar den på en kon. Kan även göras med hemmagjord ring och flaska.
	Övning 9: Stå på en gungbräda Prestation: Barnet balanserar på en gungbräda. Alternativt kan du använda en kudde eller ojämn yta.
	Övning 10: Krypa i stången eller lekställningen Utförande: Barnet kryper upp och ner i stängerna, omväxlande med höger och vänster fot först.
	Övning 11: Stå på en lutande bräda Prestation: Barnet står på en lutande bräda med utsträckta knän och höfter. Alternativt på trappsteg eller böcker.

Ta med dig anteckningar hem:

Det är viktigt att vara medveten om att inte alla barn med idiopatisk tågång behöver behandling. Studier och klinisk erfarenhet visar att många barn växer ifrån tillståndet utan ingrepp. Utifrån detta väljer en del läkare en ”vänta-och-se”-strategi, där man avvaktar utvecklingen om tågången inte anses vara handikappande eller ha en negativ inverkan på barnets möjligheter att delta i dagliga aktiviteter.

Blogginlägget är skrivet av Sandra Schiller Monsen, som är utbildad fysioterapeut från Högskolan i Köpenhamn. Sandra har ett stort intresse för barns motoriska utveckling och färdigheter och har just gått med i DearBabys panel av frivilliga experter.

Besök Sandras Instagramprofil Barnfysioterapeut som är en träningskatalog med flera bra övningar som du kan använda hemma.